En inblick i mitt och slagugglornas liv!
 |
De är fantastiska ugglorna, sägenomspunna, skrämmande, kloka, häftiga och svåra att få se.
Bara ljudet av deras rop eller visslingar ger en stämning åt natten, de finns där men vi ser dem inte.
När man väl få se en flygande uggla, så hörs det inte. Fjädrarna på vingar och stjärt är ljudlösa så de kan flyga och höra en liten mus långt där nere under snötäcket. Det beror på att de har små dun bakpå fjädrarna som bryter luftströmmen och tar bort allt ljud. Naturen är fantastisk!
Slagugglan är min favorit bland ugglor kanske för att vi trivs i samma naturtyp, skogen.
I min ungdom läste jag Fåglar i Sverige av den otroligt skicklige Erik Rosenberg, ingen kunde/ kan beskriva en fågels sång bättre en vad han kunde i text. Han skrev i sin bok att slagugglan led brist på häckplatser då de häckade i högstubbar och de var alldeles för få. Han antydde att intresserade borde sätta upp lämpliga holkar! Den tanken följde mig och finns en i mitt bakhuvud.
Så numera har jag ett drygt hundratal uggleholkar uppsatta i naturen (Givetvis med markägarnas tillstånd). Det är med stor glädje man ser att vissa av dem blir bebodda ibland av slagugglor,men även av kattuggla, knipa och koltrast mm.
Hanen kommer med mat till ungar och honan.
Hanen levererar en sork till honan. Den blodiga näbben på honan är för att att hon nyss matat deras ungar.
En bild värd att vänta på!
När jag kollar mina holkar använder jag kameran med fjärrutlösare på ett långt enbensstativ.
Jag kan konstatera att slaguggleholkar bör sättas upp där deras huvudbyten finns, vid vattendrag och sjökanter. Där har vattensorken även sitt tillhåll, slagugglans favorit föda. Men de är skickliga jägare som inte drar sig för att slå byten som ekorre, ringduva och all sorts trastar.
Jag har studerat slagugglor i många år nu vid mina holkar och kan konstatera att de är riktiga personligheter med olika sätt att vara. En del är väldigt störningskänsliga (De låter jag bli att fota) medans andra par kan vara hur orädda som helst. Jag lägger ner massor av tid däremot på de som inte oroas av min närvaro. Det händer ibland att någon av ugglorna kommer och sätter sig så nära mig att jag inte kan fota för objektivets närgräns har överstigits! Att ha en viltlevande slaguggla några meter från sig som inte bryr sig ett dugg om en, det är stort!
Varför skriver jag det här. Jo min förhoppning är att fler ska sätta upp holkar för det behövs och gör stor nytta i naturen nu när gammelskogen har försvunnit och det numera bara är skog som växer i rader av samma ålder och trädslag samt att våra våtmarker, myrar och kärr har dikats ut.
