Tjäderspel!

 

Blöt myren tar på krafterna, stövlarna sjunker ner och min tunga packning känns. Varje steg känns som att myren vill hålla mig kvar. Varm kväll så svetten rinner ner över mina ögon och rygg.
När jag är framme vid mitt fotogömsle så känner jag mig nöjd över att jag tagit mig hit.
Kvällen är ljum och taltrastar och morkullor spelar för fullt.
Fixar allt i gömslet, stativet där liggunderlag och sovsäck på sin plats. Kameran stoppas ner i ryggsäcken för att slippa natt fukten.
Sätter mig sen ner och njuter av naturen.
Men redan klockan arton landar den första tjädertuppen. Visserligen en bit från gömslet, men det är bara att krypa in och vänta i skydd. Vill ju inte störa tjädrarna redan på kvällen.
När skymningen kommer landar allt fler tuppar och några riktigt nära.
Nu gäller det att vara tyst!
Sakta tar jag mig ner i sovsäcken, lyssnar och försöker räkna landningarna.
Kylan börjar kännas och sovsäcken dras upp över huvudet.
Lyssnar lite, men njuter av sovsäckens värme och av skvattramens doft!
Somnar!
Vaknar av ett brak!
Det är en tjädertupp som med sina fem kilo låter ordentligt när den landar tidigt i gryningen
Tjäderspelet har börjat!

.

Salskrak.

I dag tog jag mig till min favorit skogstjärn och fick se en otroligt vacker salskrak på nära håll.
Linne`s favoritfågel, man kan förstå varför. Fast den bara är svart och vit, eller kanske just därför!
Fick även höra dess läte, ett grodlikt dämpat knarrande ljud.
Skogsglädje!

Att följa en stig!

Det finns något tryggt i att följa en upptrampad stig!
Den finns ju där av någon anledning. Den går någonstans.
När man tar sig fram i helt obanad terräng så måste man vara mer alert, med på något vis.
Kompass karta eller mer som i dagens läge GPS.
Men en stig är där och visar vägen, här ska du gå!
Jag gillar stigar, kanske allra helst djurstigar. De kan först tyckas göra helt onödiga svängar och omvägar, men sedan visar det sig att det var den smartaste vägen att ta sig fram.
När jag vandrat i okända områden långt upp i norr, så har jag alltid litat på de eventuella stigar jag hittat. Den leder en rätt, till de bästa vadställena över bäcken, eller det minst branta backarna.
På de riktigt stora myrarna i norra Sverige, är stigarna som oftast är gjorda av ren eller andra djur näst intill livsviktiga för att ta sig fram.