Äntligen vinter!
Jag har längtat till riktig vinter med snö, kyla och frusna isar. Ja som vintrarna var förr, innan vi förstod vad som håller på att hända med jordens temperatur. Numera vet vi vad vi borde göra för att bromsa utvecklingen som håller på att ske. Men hinner vi? Bryr vi oss? Men januari var vinter i år och det känns bra.
Den här skogsvägen blev för svår för att ta sig fram på med bil. Men det är annars otroligt kul och lärorikt att åka en oplogad skogsväg som ingen annan har kört på efter snöfallet. Har snön fått legat orörd något dygn så kan man upptäcka många fina spårlöpor av olika arter.
Den här eken som står efter vägen ner till Hosjön har jag följt under många år med min kamera under alla årstider. Den kommer att leva långt efter att jag har slutat fotografera, om markägaren tillåter. Det finns en bildserie på den i min bok Närkontakt. Men jag tänker fortsätta att dokumentera dess närvaro så länge jag kan.
Sista helgen i januari var det Vinter fåglar inpå knuten, en fågelräkning som SOF Sveriges Ornitologiska Förening startat. Där vem som helst får vara med för att lyfta intresset för vår natur och speciellt för våra fåglar. Att naturintresset vaknat bland allmänheten beror nog lite på Coronan. Vi bör ju vistas ute och med avstånd från varandra.
Jag har fått en del kritik för att jag fångar gnagare i levande fälla och släpper ut dem långt från mitt och andras hus. De säger att jag släpper ut dem hos grannar och vad ska de säga? Eller man får inte plantera ut levande djur utan tillstånd! Jo kan hålla med om deras ståndpunkt, men nu tycker jag att våra gnagare är minst lika viktiga i vår miljö och fauna som älg eller någon annan art. Även om de kan finnas i väldigt stora antal och inte är kul att ha inomhus.
