Naturen i focus!: 2020

Ja hur sammanfattar man det här året?

Det har ju dominerats av två olika skräcksenarior tycker jag, skulle Amerikas president få sitta kvar och fullständigt skita i miljön och mänskliga rättigheter?

Den andra är ju Coronainfluensan! Här är det verkligen som att välja mellan pest eller kolera.Så jag väljer att inte nämna dem mer en så här.

Jag tänker visa vad som hänt det senaste året i naturen för min del genom att lägga upp några bilder med kortare texter.Hoppas ni vill läsa och se hur mitt år i naturen varit.

Frihet!

Efter att ha jobbat sedan man var ung, först som skogsarbetare och sedan som fotograf på en dagstidning, samtidigt som jag har varit anställd som inventerare periodvis åt olika länsstyrelser för inventering av rovdjur och fåglar så fick jag pension. Numera äger jag min tid själv och då blir det många timmar i naturen.

Pärlemomoln över Vemdalsfjällen i Januari!

Vi blev bjudna på en veckas boende i fjällen av våra barn.

De nyfikna och sociala lavskrikorna lät sig lockas av min medhavda falukorv i Vemdalen.

Snön kom tillbaks 3 April och den ensamma blåsippan stack upp ur det vita.

Vårflod!

Efter en regnig höst så var vattenståndet ovanligt högt trots lite snö och den gamla bron vid Vällsån var inget man ville vandra över.

En tidigt blommande skönhet!

Tibast busken som blommar innan bladen slagit ut tidigt på våren. Växer lite undanskymt bland lövskogens större träd och buskar. Jag besöker ofta dem på våren och de finns några fina bestånd runt Hosjöns strandkanter.

Födosök!

Men av vad? Biotopen är rätt och hackmärkena ser bra ut för arten, men säker är jag inte.

Att leta efter bra marker för vår sällsynta vitryggiga hackspett har varit ett av mina mål i år.

Bålgetingarna valde att bygga sitt bo i en av mina holkar på tomten. De har varit här flera år i rad och det känns kul. Att de även fångar och äter våra vanligare getingar är enligt mig en fördel.

Ekorren hämtade sitt bo materiel från vårt växthus som vi isolerat med väv runt ventilen. Som den sen snyggt buntade ihop och isolerade starholken där hon fött sina ungar.

Som vanligt när boplatsen blir full med ohyra, så flyttar ekorrhonan ungarna till nästa boplats. Den här gången till en tornseglarholk. De var fyra ungar som jag fick se hur hon snabbt bar till nya holken. Sedan tog hon en extra runda och kollade att ingen unge blev kvarglömd, omtänksam mor.

Alla fyra ungarna klarade sig och det tog tid innan jag hittade deras sista boplats, även den på tomten. En gammal en hade hon valt och byggt ett eget nytt bo i av mossa som formats som en boll. Det känns alltid stort och på något vis hedrande att ekorrar väljer vår tomt som boplats.

Mångfald istället för enfald (läs gräsmattor).

Det här året hade jag bestämt mig för att anlägga några ängar på tomten, jag provade på tre olika ställen. Men på två av dem tog gräset över, förmodligen för att marken var för bördig. Men på en plats fungerade det. Det vart fullt med ängsblommor som lockade massor av fjärilar humlor bin och blomflugor, så kul. (Multiexponering).

Sällsynt!

Den här fjärilen såg jag ett flertal gånger på tomten i somras, men att försöka få bild på den gick inte snabb och skygg som den var. En morgon när jag skulle fylla på komposten med köksavfall så satt den på ytterdörrens fönster! Vilken lycka! Jag fick till sist bilden på den vackra sälgskimmerfjärilen (Apatura iris). Den blåa färgen skimrar verkligen till, men bara i vissa vinklar och under korta ögonblick.

Min morgonrutin i år blev att ta mig ut i naturen och försöka få se något som kunde avbildas på min kameras sensor. Ibland funkade det, ibland inte. Men känslan att få råda över sin egen tid är fantastisk och känns som en belöning efter ett långt arbetsliv. Att få ögonkontakt med ett vilt levande djur som inte räds ens närvaro är verkligen livsglädje.

Den här tornfalken var väldigt orädd och ryttlade ofta nästan rakt över mig vid Hosjöns åkermarker. Den hade en avbruten stjärtfjäder som den fått när den slogs med en annan tornfalks hane, vilket jag fick se på nära håll då de rök ihop och föll mot marken tätt ihop. Den trasiga fjädern vart ett gott kännemärke för falken.

Hittade två par forsärlor som matade sina ungar vid några vattendrag, svår fotade skygga som de är. Men arten verkar att öka här i mitt närområde, kul.

Det finns ett antal olika jordstjärnor runt Hosjön. Den här växte på vår tomt under en stor gran och är mest troligt en kantjordstjärna. Vi bor några hundra meter från sjön fågelvägen.

Jag fick av Upplandsstiftelsen uppdraget att hålla med bilder till deras nya informationsskyltar till Hosjön och det nya fågeltornet. Markerna runt sjön är väldigt vacker med alkärr hasselsnår och gammal ädellövskog och har varit en av mina favorit marker de senaste 40 åren.

Tornet börjar byggas!

Vilken glädje att efter fem års tid äntligen få se starten på fågeltornets påbörjan. Att frakta materiel till tornet var inte det lättaste visade det sig. Så det blev att flotta virket över sjön till udden där tornet skulle stå. Men det utfördes av utbildade brandmän så det kändes rätt säkert ändå.