Holkar!

Sätt upp holkar till våra vänner i naturen, det ger garanterat dubbel glädje.
Att bygga en boplats till fåglar eller djur finns det bra beskrivningar på webben.
Eller varför inte prova bygga en holk av spillvirke med egna mått?
De flesta fåglar är inte så noga med att holkens mått är exakt rätt, utan de tar vad som finns.
Ett blåmes par jag känner till har under två år haft sina ungar i ett rör till en vägbom!
Sädesärlorna som bodde under motorhuven till en skogsmaskin är ett annat exempel och det finns många mer udda häckplatser.  

 Talgoxen är den fågel jag har mest av i mina holkar.



 Sover alltid med öppet fönster i sovrummet utom under den kallaste perioden av året. Att vakna av den svartvita flugsnapparens sång i början i maj är lyx! Favorit holken sitter bara ett par meter från fönstret.

 Starar är fantastiska sångare och att de är otroligt skickliga härmare av andra arter och ljud. Kommer ihåg en stare som lärde sig härma ljudet av en sågklinga på våren. I fjol hade vi sex par starar som häckade på tomten, det blev en vacker ljudkuliss.
 
 Ekorren tackar inte nej till en holk utan ser ut att mysa i kvällssolen.

 Flera kullar av ekorre har fötts i holkarna på tomten. Just i den här var det fem ungar och det var ett stort nöje att sitta och titta på dem när de lekte och utforskade sin nyfunna värld.

 
Sparvugglan har lagt upp ett matförråd i en av mina holkar. Fem skogssorkar och en tofsmes.
Slagugglan är nog ändå min favorit att få häckande i någon av mina holkar! Jag har märkt genom åren att de är stora personligheter med olika sätt att vara. En del bryr sig inte om min närvaro utan jag kan sitta ett tiotal meter från häckplatsen. Andra par varnar och blir oroliga på långt håll, de låter jag så klart bli att fota eller störa!

 

Långt ner till marken! I den här holken växte tre ungar upp.

 
Slaguggleungen har lämnat holken!

 Man behöver inte vara utbildad snickare för att bygga en holk. Men känns det som att tummen sitter mitt i handen? Köp färdigbyggda SOF (Sveriges ornitologiska förening) säljer olika modeller, men det finns även många andra butiker som har holkar på lager.

 

Ekorren kom och inspekterade mina nybyggda holkar, kröp faktiskt in i några av dem, tror jag fick godkänt!

Vackrast i vassen!

Hjälsta i november!

Minus tio grader på morgonen kändes ovant men uppfriskande, bräderna i Linne`spången gnisslade i kylan vid varje steg. Så hör jag den första skäggmesen locka i vassen.-Pshing -pshing. Låter lite som att man slår två små metallstycken mot varandra. Snart har jag massor av fåglar bredvid mig där jag står på spången. Försöker räkna dem men ger snart upp då de hela tiden förflyttar sig. Ibland sitter de högt uppe i vassens vippor för att i nästa stund knalla omkring på isen som bildats under natten. Jag följer flocken som hela tiden sakta drar fram genom vassbältet. Kameran rasslar på så fort tillfälle ges ingen tid att förlora.
Till sist efter nästan en timmes tid så försvinner de bort i den täta vassen, hör hur de lockar på varandra allt längre bort.
Måste ha varit runt trettio individer i flocken
Stannar till vid dammen på vägen hem och får se kungsfiskaren, vilken dag jag fick uppleva i november.

Om vi har tur så kommer de nu!

 Nu hände det något spännande i mina trakter, varfågeln har kommit hit! Det betyder att gnagartillgången längre norrut har minskat. Har vi tur så får vi invasion av ugglor här i Uppland. Älskar ugglor och speciellt de orädda från norr och kanske mest de från ryska taigan.
De låter en få uppleva en sällsynt bit av naturen. Helt obekymrade om min närvaro så sköter det sitt, spanar, jagar och får upp spybollar. Man kan gå fram till trädet de sitter i och de bara kollar på en som vilket naturligt inslag som helst. Det är livskvalitet i kubik, iaf för mig. Sådana dagar är oslagbara när man får vara med och uppleva de här.
 

Jag har under några  år följt några hökugglor som haft sina vinterkvarter i mina trakter. En av ugglorna såg jag tom från tomten och den valde att vara i (min) närhet under ett halv år!
Då känner man sig utvald som naturvän och fotograf.
Kanske därför jag inte nöjde mig med att bara ha nittio uggleholkar att se till. Även om jag aldrig kommer att få en häckande hökuggla i dem.

Lodjur

Tankar om lodjur!

Lohane i april. 500m från min tomt.

Att få se ett vilt lodjur är inget annat en ett livslångt minne, som etsar sig fast på hornhinnan.
Ett möte som är så sällsynt att man knappt kan tro att man haft sådan tur.
Jag har haft den turen.
Det jag tänker på, efter att ha sett ett lodjur är.
Stort leende (På mig).
Lyckost.
Måste kolla bilderna i kameran (Om jag hunnit med).
Ja ungefär så.

Första bilden som jag fotat på vilt lodjur. En enorm känsla!

Det är känslan av riktig vildmark som tar tag i en.
Lodjur är vildmark, urkraft och skogens väsen i en och samma kropp.

Uppjagad i en björk i ett villaområde.

Vackra och sällsynta!
De kriterierna genererar oftast till att de blir fridlysta.
Det brukar bli skyddade då.

Men nu pratar vi rovdjur, predator.
Ett djur som tävlar med oss människor om födan.
Då gäller andra regler.
-De måste hållas efter, så att de inte blir för många.
-Livskraftig bevarande status (Dvs så få som möjligt utan att de dör ut).
-Skyddsjakt.

Tidig morgon i skogen i april.

Jag förstår att en fårägare blir förbannad om hen får sina djur rivna av ett rovdjur.
Jag förstår att ingen hundägare vill få sin familjemedlem skadad eller dödad.

Lodjursunge.

Men att tamdjur blir tagna av rovdjur är väl egentligen ett stängselproblem?
Med rätt stängsling kommer inte rovdjuren in.
Om de lyckas ta sig in, så har väl skyddet för dem inte varit riktigt bra?
Lösspringande hundar är ett hot, eller en konkurent till vilda rovdjur.
Vargar dödar rävar av den orsaken!

Två loungar har lekt Herre på täppan.

Nu kanske någon tänker, ja men renarna då?
De är lösa på fjället och där finns inga staket!

Lo utter och rävspår. Sjön Vällen.

Just därför har vi i Sverige bestämt att inga rovdjur, eller väldigt få bör finnas där.
Skyddsjakt råder i dessa områden!
Men hur är det med renar egentligen?
Våra vilda arter av skogs/ fjällren är utrotade. (Finns några ex på djurparker kvar).

Jag förstår att ett rovdjur kan vålla en otrolig skada i en renhjord.
Inte bara i döda djur, utan även i att det blir kaos och oreda bland djuren.
Som kostar pengar och tid att reda ut.

Ett av lodjuren som jag spårade hade lagt sig ner och gjort ett perfekt avtryck av sin kropp.

Men jag har oerhört svårt att acceptera att vi inte skyddar alla arter på samma sätt.
Att rovdjur behandlas som något som djävulen bestraffat oss med, för nog känns det väl som att något nästan religiöst ligger bakom hatet mot rovdjur?

Att spåra lodjur kan vara rätt svettigt! Tog ett självporträtt efter att ha följt en lodjurshona och hennes ungar under många långa kilometer i minus 25 grader. Istappar i kepsen talar sitt eget språk.

Rådjur

Den minsta av våra svenska hjortdjur och med ett så vackert latinskt namn Capreolus capreolus.

Vackert namn på ett vackert djur.
När råbockarna har basthuden kvar kan hornen se enorma ut.
Kanske är deras varningsläte det enda som ligger det här magnifika djuret till last.
Ett skällande högt ljudande läte, som säkert några har skrämts av.
Men det fyller sin funktion, alla rådjur i närheten blir på sin vakt och smyger sig doften av fara in.
Ja då flyr de snabbt under höga skutt för att försöka hitta vad som orsakade varningslätet.

Jag gillar rådjur och fotar dem gärna om jag får chansen.
Försöker följa en fin bock från att den börjar få horn tills den fejat och har färdiga.
Kollar in rådjurstigar och fejmarkeringar noga.
Har lärt mig att råbockar nästan går att ställa klockan efter, de rör sig på samma plats på samma tid dag efter dag under brunsten. I alla fall om de inte blir störda.

Bilden visar basthud från rådjur som hänger kvar i tallen.

Råbock som fotats långt från åkrar och ängar, men den har ändå fina horn. Just på det här området fanns det tre fina råbockar, jag undrar en del om hur de kan komma sig.
Kanske finns det något i det området som gynnar horntillväxten?

Förra året hörde jag två rådjurskid som lockade hela tiden på hygget bakom vårat hus. Första dagen blåste det så jag kunde inte lokalisera vart ljuden kom från. Men andra dagen hittade jag två väldigt små nästan nyfödda rådjur.
Men varför lät de hela tiden?

Svaret var att ett lodjur hade tagit deras mor, jag hittade henne bara ett tjugotal meter från den ena ungen.
Förmodligen hade kiden inte fått mat på över ett dygn och de var därför de lockade hela tiden, dygnet runt.

Grymt kan tyckas, men så funkar det på vår planet.
Den enes död, den andres bröd.
Jag eller någon annan hade inte kunnat hjälpa de för små kiden till ett riktigt liv.
De var förlorade.

Sensommar.

Den här sommaren!

Grågäss över sädesfält.

Nu är det den tid som kallas sensommar, med rötmånad.
Jag tycker det har varit det hela Juli med regn blåst och mer regn.
Potatisen har ruttnat i jorden och som någon sa- Man kan sätta ut ryssjan i diket och fånga potatisen där.
Tog en tur i naturen i morse och visst börjar hösten göra sig allt mer påmind.
Hittade fjällskivling, den brukar dyka upp i mitten av augusti.



Tofsviporna samlas i allt större flockar och nu kan man räkna dem i hundratal.


Vadarna syns allt oftare på åkrar och ängar, som storspov och ljungpipare.


De har verkligen rätt ljud för hösten, vemodigt och lite klagande nästan lite ödesdigert.


Träffade på en ensam ung sånglärka som var ovanligt orädd.
Den verkade lite vilsen och osäker.
Jag tänkte för mig själv att den nog inte riktigt visste vad som gäller nu.
Eller har de inga sådana tankar?
Flytta måste de ju, men när och vart?


Måste vara otroligt spännande att vara en nyss uppvuxen fågel och sedan ta sig till vinterkvarteren.
(Själv tycker jag det kan vara jobbigt att åka till Stockholm, eller varför inte tala om utlandet).
Men det är något mystiskt med hösten, jag både gillar och hatar den.
Älskar de klara kalla höstmorgnarna med de färgglada löven.
Hatar mörkret som kräver allt mer plats, helt obevekligt.
Längtar redan till nästa vår, med ugglespaning och tjäderspel.
Det är bara åtta månader kvar tills dess!

Omärkt!

Jag gillar känslan av att inte märkas eller påverka något!

 
Kanske låter lite dumt i dagens värld, där det gäller att synas eller höras för att vara någon.
Men jag menar som naturfotograf.
Man är där, man upplever och ser saker som sker i naturen.
Men min närvaro ändrar inget, som ändå skulle ha skett.
De gånger jag lyckas få bilder på något som sker utan min påverkan känns stort.
Detta händer just nu! Framför mig och min kamera.
Jag fryser ett ögonblick som sker på någon tusendels sekund!
Som kan bevaras i hur många år som helst.
Den blir som en tidsmaskin, min kamera.
Visserligen kan den bara färdas bakåt i tiden, men den stannar upp och fryser ett ögonblick.
Som kan ses om och om igen, hur många gånger som helst.
Älskar min tidsmaskin!

Längtan till fjällvärlden!

Vildmarkslängtan!

Saknar känslan av riktig natur, de stora orörda områden i norr som fortfarande finns kvar.
I mina trakter, eller kanske mer rätt sagt över hela vårt land så är det mono kulturskogar som råder. Planterade träd i rader, dikade våtmarker och skogsvägar överallt.
Visst det finns liv i de naturområdena med, men det är arter som har anpassat sig efter vårt sett att bruka naturen.
Nationalparker, naturreservat mm. Där finns små, kanske bara några procent av vår riktiga natur kvar.
När får man skrika stopp! Nu räcker det.
Spara lite äkta natur till våra barn och barnbarn.

Sarek i september.

Vågornas väg!

En bild av hur vatten och framför allt vågor kan röra sig.
Med vindarnas och undervattens strömmarna kan det bildas vågor som rör sig åt olika håll.
Ett ganska underligt element vatten.
Ligger där det ligger, fast rörligt.
Fördunstar och blir moln som sedan faller ner som snö eller regn.
Alltid rörligt och på väg.
Utom på vintern, när den fryser och ligger helt still.
Fast på något vis under några månader på våra breddgrader.
För att sedan släppas lös av solen på våren.
Kanske är det därför jag älskar våren!

Öland är fantastiskt!

Att vara några dagar varje vår på Öland har blivit ett måste!
Ön är i sig är väldigt vacker och unik, med sitt karga Alvar och stenmurar.
Fåglarna som kommer in till södra udden är oftast ganska oskygga och går att få fina bilder på.
En fågelfotografs paradis.
Att släpa på en husvagn i sextio mil är visserligen ingen höjdare, men det kan jag göra för det är verkligen värt besväret.
Har en dröm om att någon gång köpa ett litet hus där.
Odla i trädgården och skåda fågel på gamla dar, det vore något.
(Behöver bara fixa ihop någon miljon först).
Tidigt på morgonen lyssnade jag på knubbsälars sång, för att sedan fota svart stork, ängshök och svart rödstjärt.

Det hände i går. På Öland!