Lodjur

Tankar om lodjur!

Lohane i april. 500m från min tomt.

Att få se ett vilt lodjur är inget annat en ett livslångt minne, som etsar sig fast på hornhinnan.
Ett möte som är så sällsynt att man knappt kan tro att man haft sådan tur.
Jag har haft den turen.
Det jag tänker på, efter att ha sett ett lodjur är.
Stort leende (På mig).
Lyckost.
Måste kolla bilderna i kameran (Om jag hunnit med).
Ja ungefär så.

Första bilden som jag fotat på vilt lodjur. En enorm känsla!

Det är känslan av riktig vildmark som tar tag i en.
Lodjur är vildmark, urkraft och skogens väsen i en och samma kropp.

Uppjagad i en björk i ett villaområde.

Vackra och sällsynta!
De kriterierna genererar oftast till att de blir fridlysta.
Det brukar bli skyddade då.

Men nu pratar vi rovdjur, predator.
Ett djur som tävlar med oss människor om födan.
Då gäller andra regler.
-De måste hållas efter, så att de inte blir för många.
-Livskraftig bevarande status (Dvs så få som möjligt utan att de dör ut).
-Skyddsjakt.

Tidig morgon i skogen i april.

Jag förstår att en fårägare blir förbannad om hen får sina djur rivna av ett rovdjur.
Jag förstår att ingen hundägare vill få sin familjemedlem skadad eller dödad.

Lodjursunge.

Men att tamdjur blir tagna av rovdjur är väl egentligen ett stängselproblem?
Med rätt stängsling kommer inte rovdjuren in.
Om de lyckas ta sig in, så har väl skyddet för dem inte varit riktigt bra?
Lösspringande hundar är ett hot, eller en konkurent till vilda rovdjur.
Vargar dödar rävar av den orsaken!

Två loungar har lekt Herre på täppan.

Nu kanske någon tänker, ja men renarna då?
De är lösa på fjället och där finns inga staket!

Lo utter och rävspår. Sjön Vällen.

Just därför har vi i Sverige bestämt att inga rovdjur, eller väldigt få bör finnas där.
Skyddsjakt råder i dessa områden!
Men hur är det med renar egentligen?
Våra vilda arter av skogs/ fjällren är utrotade. (Finns några ex på djurparker kvar).

Jag förstår att ett rovdjur kan vålla en otrolig skada i en renhjord.
Inte bara i döda djur, utan även i att det blir kaos och oreda bland djuren.
Som kostar pengar och tid att reda ut.

Ett av lodjuren som jag spårade hade lagt sig ner och gjort ett perfekt avtryck av sin kropp.

Men jag har oerhört svårt att acceptera att vi inte skyddar alla arter på samma sätt.
Att rovdjur behandlas som något som djävulen bestraffat oss med, för nog känns det väl som att något nästan religiöst ligger bakom hatet mot rovdjur?

Att spåra lodjur kan vara rätt svettigt! Tog ett självporträtt efter att ha följt en lodjurshona och hennes ungar under många långa kilometer i minus 25 grader. Istappar i kepsen talar sitt eget språk.

Rådjur

Den minsta av våra svenska hjortdjur och med ett så vackert latinskt namn Capreolus capreolus.

Vackert namn på ett vackert djur.
När råbockarna har basthuden kvar kan hornen se enorma ut.
Kanske är deras varningsläte det enda som ligger det här magnifika djuret till last.
Ett skällande högt ljudande läte, som säkert några har skrämts av.
Men det fyller sin funktion, alla rådjur i närheten blir på sin vakt och smyger sig doften av fara in.
Ja då flyr de snabbt under höga skutt för att försöka hitta vad som orsakade varningslätet.

Jag gillar rådjur och fotar dem gärna om jag får chansen.
Försöker följa en fin bock från att den börjar få horn tills den fejat och har färdiga.
Kollar in rådjurstigar och fejmarkeringar noga.
Har lärt mig att råbockar nästan går att ställa klockan efter, de rör sig på samma plats på samma tid dag efter dag under brunsten. I alla fall om de inte blir störda.

Bilden visar basthud från rådjur som hänger kvar i tallen.

Råbock som fotats långt från åkrar och ängar, men den har ändå fina horn. Just på det här området fanns det tre fina råbockar, jag undrar en del om hur de kan komma sig.
Kanske finns det något i det området som gynnar horntillväxten?

Förra året hörde jag två rådjurskid som lockade hela tiden på hygget bakom vårat hus. Första dagen blåste det så jag kunde inte lokalisera vart ljuden kom från. Men andra dagen hittade jag två väldigt små nästan nyfödda rådjur.
Men varför lät de hela tiden?

Svaret var att ett lodjur hade tagit deras mor, jag hittade henne bara ett tjugotal meter från den ena ungen.
Förmodligen hade kiden inte fått mat på över ett dygn och de var därför de lockade hela tiden, dygnet runt.

Grymt kan tyckas, men så funkar det på vår planet.
Den enes död, den andres bröd.
Jag eller någon annan hade inte kunnat hjälpa de för små kiden till ett riktigt liv.
De var förlorade.