Tranornas morgon.

Efter en kall natt så börjar solen värma naturen och mig, jag myser dessa kalla vårmorgnar.
Vetskapen om att värmen är på väg under dagen gör att man står ut med kylan.



På våren hinner,eller vill jag inte äta frukost hemma.Jag tar hellre med mig min frukost ut i naturen.
Där sitter jag och lyssnar och försöker se allt som händer,som i morse när jag hade turen att få höra lodjurets lockrop i norr. Det är livskvalitet för mig.
Den här morgonen satt jag på en liten skogsvägs parkering och drack mitt kaffe och åt en äggmacka.
Efter en stund kommer två tranor upp på vägen, alltid lika vaksamma.
De hade koll på något på sidan av vägen, det kunde jag se.



Efter en stund kommer en fälthare upp framför tranorna med nosen i backen, då förstår jag att den följer en annan hares spårlöpa. Vad händer nu tänker jag? Tranor äter gärna harungar vilket jag sett tidigare, men försöker de även ta en vuxen hare?
Tranparet blir uppenbart oroade av harens oblyga beteende och börjar flaxa med vingarna och ropa ut sitt minst sagt genomljudande rop i vårmorgonen.
Haren bryr sig inte ett dugg om det, han har annat i tankarna.
Han följer troligen en honas spår och slår dövörat till.
Så börjar han springa mot mig där jag sitter, närmare och närmare.



Jag ser att tungan på haren åker ut hela tiden, flemar den tänker jag.
Jag vet att hjortdjur flemar för att kunna ta in dofter tydligare, men jag har aldrig sett det förr på harar.

Kul observation var det i alla fall.

Såg även tre tjäderhönor den här morgonen.

Älskar våren.

VÅR!

Nu är det april,min bästa  månad.

 Räv en vårkväll.

Det händer så mycket i naturen nu och jag har så svårt att hinna med att uppleva allt. Nu vill man spana in alla fåglar som kommer tillbaks till Sverige, sånglärkans första trevande drillar i skyn gör mig alltid så hoppfull på något vis. Stararna som flockas i träden på vår tomt och skapar en sådan vacker ljudkuliss om kvällarna. Hur många starar kommer att häcka här i år,funderar man. 

Inte det här lodjuret jag hörde.

Hörde för någon vecka sedan ett lodjur som ropade i fjärran, det ger mig sådan vildmarks känsla. Fast skogarna här omkring är skövlade och till större delen består av monokulturer av gran och tall

odlingar.

Jorduggla.

 Ugglornas rop är en självklar bit av vårkvällar och nätter på våren. Har haft turen att få höra och se berguv några gånger här omkring genom åren jag bott här. Minns speciellt synen av den mäktiga uven när den satt på ett jakttorn en vårmorgon, våra blickar möttes en kort stund och jag kom mig inte ens för att lyfta kameran utan bara stirrade på den mäktiga fågeln. Men minnet sitter kvar. 

Blåsippor.

Växterna vaknar till liv efter sin vintervila och nere vid min närmaste sjö Hosjön,som jag bara bor några hundra meter från finns fina bestånd av blåsippor,vitsippor och tibast. De börjar blomma nu, som ett bevis på att våren äntligen är här. 

Varje vår bygger jag holkar till fåglarna,numera har jag hundratals fågelholkar utsatta i naturen.

Några av mina holkar som jag byggt kontrolleras noga av ekorren.

Nu är det även skogshönsens tid, med tjäderspel. Förra våren missade jag att vara på spelplatsen då jag fått en knäprotes inopererad och inte kunde ta mig ut i markerna. Vilken miss det vart.

För en vår utan tjäderspel är ingen riktig vår, tycker jag.

Snart kommer mitt gömsle vara på plats vid tallmossen på den lilla bergsknallen igen!

Gammeltuppen!

Vid halv sju tiden på kvällen kommer tupparna till spelplatsen, då gäller det att vara på plats i gömslet. Där kan man sedan ligga och lyssna till de tunga braken när de landar i träden och hur de rapar högt och tydligt. Någon dubbeltrast sjunger sina sista toner för kvällen och morkullans knispande hörs över den mörknande himlen. Ibland väcks man mitt i natten av slagugglans hoande. Livskvalite.

Ett av mina fotogömslen för tjäderspel.