Februari!

                                                                 Februari.

Vintermånaden jo visst var det vinter, med 35 cm snö som mest och närmare 20 grader kallt här. Gillar verkligen en riktig vinter, med snö på träden och det milda ljuset. Snön gör det möjligt att kunna följa naturen på ett annat vis en under barmarkssäsongen, man ser spår av våra olika djur och fåglar som rört sig i naturen som man inte hade märkt annars. Att följa en spårlöpa genom markerna av ett djur är som att läsa i en bok om vad de har haft för sig.  Man kan lära sig väldigt mycket om naturen och dess varelser om man tar sig tid att följa deras stig. Jag har spårat djur under många år, först av ren nyfikenhet som ung men senare i livet även som rovdjurspårare åt Länsstyrelsen. (Man bör alltid spåra ett djur i motsatt riktning av hur djuret gått för att inte störa dem).

Rådjuren hade det besvärligt ett tag.

Så jag uppskattar snön som min vän och läromästare. Men nu var det ju februari som var den här månadens blogg inlägg och som vanligt är ju vintern här i Uppland något som vi får låna allt kortare tid under den globala uppvärmningen. Sen kom våren i slutet på månaden, med värme på upp till 10 grader och snön försvann med rasande fart och isarna svartnade och blev tunna och livsfarliga.

Koltrastarna uppskattade att vi la ut äpplen till dem.

 

Fåglarna återvände från sydligare trakter och luften fylldes av ljud som man hade saknat så länge. Men februari räknas som en vintermånad ännu, hur länge till kan man undra?

När värmen kom samlades smältvattnet i de lägre markerna.

Snön försvann snabbt i värmen.

Bilden är från 20210228. Barmark och jättegran.

Januari.

 Äntligen vinter!

Jag har längtat till riktig vinter med snö, kyla och frusna isar. Ja som vintrarna var förr, innan vi förstod vad som håller på att hända med jordens temperatur. Numera vet vi vad vi borde göra för att bromsa utvecklingen som håller på att ske. Men hinner vi? Bryr vi oss? Men januari var vinter i år och det känns bra.

Den här skogsvägen blev för svår för att ta sig fram på med bil. Men det är annars otroligt kul och lärorikt att åka en oplogad skogsväg som ingen annan har kört på efter snöfallet. Har snön fått legat orörd något dygn så kan man upptäcka många fina spårlöpor av olika arter.

Den här eken som står efter vägen ner till Hosjön har jag följt under många år med min kamera under alla årstider. Den kommer att leva långt efter att jag har slutat fotografera, om markägaren tillåter. Det finns en bildserie på den i min bok Närkontakt. Men jag tänker fortsätta att dokumentera dess närvaro så länge jag kan.

Sista helgen i januari var det Vinter fåglar inpå knuten, en fågelräkning som SOF Sveriges Ornitologiska Förening startat. Där vem som helst får vara med för att lyfta intresset för vår natur och speciellt för våra fåglar. Att naturintresset vaknat bland allmänheten beror nog lite på Coronan. Vi bör ju vistas ute och med avstånd från varandra.

Jag har fått en del kritik för att jag fångar gnagare i levande fälla och släpper ut dem långt från mitt och andras hus. De säger att jag släpper ut dem hos grannar och vad ska de säga? Eller man får inte plantera ut levande djur utan tillstånd! Jo kan hålla med om deras ståndpunkt, men nu tycker jag att våra gnagare är minst lika viktiga i vår miljö och fauna som älg eller någon annan art. Även om de kan finnas i väldigt stora antal och inte är kul att ha inomhus.

Skator som predator! Jo men så är det. Kråkfåglar är allätare, vissa lär sig ta mindre fåglar och kan bli ganska bra på det. Det fanns för några år sedan en skata som tog åtskilliga mesar och framför allt gulsparv här på tomten.

Alkärr vid Hosjön under snöfall i januari. De bilderna får sammanfatta mitt januari.