Vinter och längtan till skidturer.

Känslan som infinner sig när man lätt glider fram på snön med skidor är fantastisk.Ljudet av skidorna som rytmiskt plogar sig fram och stavarnas taktfasta mjuka dunkande mot underlaget. Friheten att kunna åka vart man vill, om snödjupet tillåter väcker min nyfikenhet. Vad får jag se bakom nästa höjd eller skogsridå?  Marker som man aldrig besöker under barmark kan lätt nås på vintern. Den frusna mossen som på sommaren har doft av pors och skvattram med glesa bestånd av vresiga gamla tallar eller den blöta myren som knappast går att ta sig fram över under barmarkssäsongen eftersom vattnet hotar att rinna in över stövlarnas kant. Där tar man sig lätt fram på vintern, vilken känsla!

Månskens nätternas skidturer är något utöver det vanliga, man upplever naturen med alla sinnen.
Månljuset ger långa skuggor då.
Att färdas under nattens tystnad utan störande mänskligt ljud är en öronens resa lika mycket som ögats. Rävens skall och några ugglors ropande ger klart besked, naturen lever.
Jag är där och får uppleva detta, det berikar mitt liv och skapar minnen för livet.
Just nu saknar jag detta, med en protes som nyligen opererats in i mitt knä så kan jag inte åka skidor.
Men minnen om många fina skidturer finns kvar och hoppet att kunna ge sig ut på skidorna nästa vinter kvarstår.